XISM | Museum of Ethnography | Stockholm, Sweden | 2011

∆
∆
............................................................................................. Nadine Byrne AND THS SKY SO PRESENT AND NEAR Iscensättandet i sig självt. Som kollektiv och subjekt. En serie workshops anordnas under våren och sommaren, där man konstrstrerar drakar av skuggan. Silhuetten av ens gestalt klippt och skuren. En för alla, alla för en. Den rituella dimensionen av processen kröns genom drakflygningar på Gärdet. Arkivmaterialet som genereras i form av film och drakar sprider ut sig i gallerigången.
.............................................................................................. Steven Cuzner New Haiti New Haiti är en besvärjelse, en ursäkt och sedan kanske en försäkran. Det kan vara en förbannelse och välsignelse. En vilja eller en idé. Vad gör skillnad? Kanske är det en undran om en koloni som sägs finnas till, eller som kanske borde finnas? Som alltid funnits? Det är ett påstående om minne, om ett och flera. Om myllret av röster med sina olika toner och timbre. New Haiti är om, och genom, en mardröm eller en utopi beroende av och på situationen. Ett slags hisnande polymorf glossolalia. New Haiti är en hypnotisk rituell mässa, en fuga och en kollektiv karaoke som manar rösterna mot en viljans bortre strand där vittnet måste träda fram. För att inte åter drunkna i röstens givna ambivalens. Texten, lyssnandet, talet, kanske lögnen, stiger igen. Tro det eller ej. Magi eller inte. Det är alltid upp till alla er. Det är ert upprop och ställningstagande.
.............................................................................................. Leif Elggren Gud nåde Två kuvöser eller montrar. Den svenska samtidens fetischer inglasade och laddande. Magiska objekt bortförda under märkliga expeditioner. Kan man vårda till döds? Ni skall se batterierna sakta lämna den moderna världen. Den gamla världen förundras och kanske även de nyaste av världar. Dessutom, Leif Elggren och Emanuel Swedenborg (1688-1772) i en pardans. Tillsammans iscensätter de EVP-inspelningar (Electronic Voice Phenomena), som avlockar de odödas och andra hinsides svärmande röster sina hemligheter. De hemsöker museets samlingar med sina skallar och ben. Vi lyssnar andäktigt efter det direkta tilltalet i lyssningsstationen.
.............................................................................................. Magnus Mattson Coughing Coffin Rethosta, slemhosta, rökhosta, högfärdshosta. Levande begravd. Man tappar andan av de mest banala och svindlande reflexer. Hur kittlande är buktaleriets ädla konst nedbruten, outsourcad och återvändande som mekanisk balett? Nu kommer rösten från ett annat håll. Inför frågan om vi bevittnar ett under eller en illusion, vägs konstnärssjälen. Är den förskjuten, fördriven eller förtappad? Återuppstånden eller evig? Är vi del av en utdragen och lustfylld skendöd, iscensatt som akusmatisk strategi och metod? Magnus drar in oss i en slapstick-situation, där konstupplevelsen blir en humoristisk vaka över en flyktkonstnärs utdragna nummer. En cargokult i kubik.
.............................................................................................. Valeria Montti Colque La Jardinera En parad av andar tågar genom staden. Marscherar över Gärdet. Det är en brokig karneval av förfäders andar i en intrikat och muterande psykodramaturgisk koreografi genom, i och kring Valeria. Improviserat och ritualiserat i nuet begraver de sina sorger i trädgården under ledning av en trädgårdsmästare inkarnerad. En sång av Violeta Parra blir den vägledande rösten i mörkret mellan världar. Fram växer ett nätverk av platser och tider, som tar skepnad genom rörelser och dräkter. Altare öppnas som portaler mellan här och där. Lämnas kvar som ekon och parfym, en längtan efter återaktiveringarna under vår och sommar. ..............................................................................................
............................................................................................. Robert August Peterson Architectures, Ark of Sound, Units of Measure Exklusivt för vernissagekvällen uppfylls auditoriet av sonora fragment, fält, landskap och byggnader. Oidentifierbara objekt och främlingar. Gudar, människor, djur, insekter och kanske öronbedövande tystnader. Konkret och abstrakt. Genom aprilmörkret driver en väderlek av aurala kulturer in på en kvällsbris ända från Port au Prince. Kända och okända transmuteras.
.............................................................................................Joesf Bull Four Person Sleeping Bag & Backyard Astronomy Två olika stationer genom och för en slags polymorf eller intersubjektiv protes. Extradimensionella gör-det-själv-sonder för ett annat friluftsliv. Bortom den urbana yogaslavens matta installeras avfyrningsramper av personligare slag: En för horisontell positionering av människokroppar fokuserade på grupporienterande klardrömsexcercis, kollektiv astralprojektion, skvaller, körsång, tyst samförstånd eller mer klandestina kommunikationer. En annan är riggad för mer solitär introspektion. Kanske en typ av esoteriskt och hermetiskt stjärnmakeritempel eller en inverterad niqab om man så vill.

 

Racine Polycarpe Bawon La (2011, skulptur i trä och skrot) & Malfekté (2011, skulptur i skrot)

 

.............................................................................................André Eugène, Jean Hérald Celeur & Racine Polycarpe Atis Rezistans I skrivande stund är en av konstnärerna kvarhållen på Haiti efter avslag på visumansökan. Gärnsen är reell. Bevakad av rädsla för flyktingar utan gränser. Den potentielle avhopparen. Vuxen nog, men för ung, oetablerad och med för lite att förlora. Hur såg det ut när alla kunde ta sig ut och in? Europa drömmer om rätt skäl för avfärdan och återkomst. Vilka gränser känner själar? Vem reser dit den bör? Vart är du på väg? De tre hittar, förhandlar, återvinner och re-animerar. Komposotioner av kasserat gods tränger fram. Intar platsen specifikt i ett tillfällighetens monumet. Figurer reser sig i ett gränsland mellan vodou, konst, Kungliga Djurgården och mycket annat. Processen pågår 9 - 21 april.
.............................................................................................. Jean Hérald Celeur Marijane Gro Krèk (2011, skultur av skrot)
.............................................................................................. André Eugène Socyité (2011, skulpturer utskurna ur bildäck)
............................................................................................. André Eugène Ghede Mazaka (2011, skulptur av skrot)